Normalisering

Det är vanligt att man undrar varför en kvinna inte direkt lämnar en man som är våldsam Det är svårt att förstå hur man stannar hos en partner som skadar och hotar. Det är viktigt att komma ihåg att en relation inte börjar med våld och att det tar ett tag innan det fysiska våldet börjar. Relationen börjar med kärlek och en våldsutövare är ofta väldigt kärleksfull, till en början.

Den så kallade normaliseringsprocessen innebär att det som till en början och utifrån kan uppfattas som onormalt efter en tid blir normalt. När förhållandet efter ett tag innehåller kontroll och kränkningar tar våldsutövaren över den utsattas själv och uppfattning och sanningen förändras till att vara den utsattas egen till att höra samman med våldsutövarens. Gränserna har sakta suddats ut och den utsatta har även tvingats minska sitt sociala umgänge vilket gör behovet av att vara tillsammans med sin utövare större.

Att leva i en våldsam relation har blivit normalt och till viss del en trygghet. Det är något man lär sig känna igen och det som känns igen känns tryggt.

Normalisering sker ofta i tre steg:

Kontroll

Våldsutövaren kontrollerar den utsatta mer och mer. Kritik av och ”tips” om beteende är för den utsattas eget bästa. Kontroll handlar om att utövaren vill veta vem och vilka som den utsatta pratar med och utövaren har synpunkter på detta. Utövaren kan skjutsa och hämta den utsatta till skola/arbete eller vid aktiviteter och vill gärna veta vem som ska vara med och vilken tid den utsatta kommer hem.

Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek och "gullig" svartsjuka. Våldsutövaren vill ogärna umgås med den utsattas kontaktnät och talar gärna ned dem så att den utsatta tappar sitt sociala liv och sin sociala trygghet.

Så trappas våldet upp. Om det inte redan blivit fysiskt våld så blir ofta det psykiska våldet mer omfattande, kränkningar och negativa konsekvenser kommer oftare och blir vanligt för den utsatta att höra och förhålla sig till. Kanske hålls den utsatta vaken på nätter för att bli trött och lättare kunna brytas ned.

Det är ofta här det första slaget kommer vid en punkt då den utsatta inte har så mycket motstånd kvar och har börjat internalisera utövarens värld och syn på den utsatta. Utövarens makt och kontroll är stor.

Isolering

Gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att det förekommer fysiskt våld, ständig kritik och kontroll som inte hade varit möjligt i början av en relation. Hade sådant beteende skett direkt i relationens start hade den utsatta troligen lämnat direkt. Men när gränserna nu är utsuddade och den utsatta inte har kvar sitt sociala nätverk och sin tidigare trygghet blir det lättare för utövaren att fortsätta utöva olika former av våld och svårare för den utsatta att säga ifrån eller våga ifrågasätta.

Våldsutövarens verklighet har blivit gemensam och skammen hos den utsatta är ofta hög. Vid den här tidpunkten kanske även den utsattas tidigare sociala nätverk börjat ge upp kontakten och slutat ifrågasätta relationen.

Kärlek och våld

Även i en våldsam relation finns det stunder som är bra. Detta utnyttjas av våldsutövaren och kontrollerar därmed den utsatta genom att växla mellan varm och kärleksfull och våldsam och hotfull. Förvirring hos den utsatta skapas och därmed ytterligare ifrågasättande av sin egen person. Det är ett effektivt sätt att hålla kvar någon i relationen och ger hopp som sedan förstörs igen. Det kan även vara vanligt att ansvaret för våldet läggs över på den utsatta, att det är dennes fel att våld förekommer utifrån beteende. Att våldet blir ett tvång för att få ordning på situationen. Våldet är nu så stor del av vardagen och förhållandet och gränserna har suddats ut vilket gör att den utsatta inte vet vad som är ok eller inte i relationen, våldet är en självklar del och våldet har blivit grövre i takt med normaliseringen.